Post #1759327

2026-04-13 20:20 UTC

@krummi @kamrathobbit Jo, det har väl varit ett rätt återkommande klagomål, att svenskar har för låg tolerans för tragglande utan alla bara byter till engelska istället. Så det gäller verkligen att pejla av situationen, och som du säger ha tålamod! Jag minns hur dumförklarad jag kände mig när jag behövde söka mina föräldrar på hotell i Paris och hade övat på bästa skolfranska vad jag skulle säga ("God dag, jag heter… skulle jag kunna få tala med...", rumsnummer, s'îl vous plaît) och när jag hade fått ur mig alltihop svarade receptionspersonalen på engelska. :blobcatmelt:

Replies (2)

@kamrathobbit@camp.smolnet.org 2026-04-14 06:09

@herzleid @krummi nu kanske jag projicerar/snälltolkar, men jag upplever alltid vårt tvångsbytande till engelska att vara en sån svensk kulturell aversion mot social obekvämlighet. Liksom, istället för att någon ska knacka sig igenom (vilket är första steget till att lära sig ju) så kan alla svenskar god nog engelska att det blir en smidigare interaktion och sålunda slipper man Obehaget™ av en social situation som tar ens en sekund längre än den behövde ha gjort. Vi är ett ganska ovälkomnande folk på så vis :blobcatupsidedown:

Open ##1759328
@krummi@gts.u8.is 2026-04-14 20:09

@herzleid @kamrathobbit Ja exakt. I vissa situationer kan det ju vara så att alla samtalspartners önskar att det ska gå snabbt och smidigt, det är väl mer ett problem om det blir för mycket av en vana kanske. Skulle nog tro att det ofta går jättebra att fråga folk vad de föredrar i stunden :) Kan tänka mig att det var en oskön upplevelse att personen bara bytte till engelska. :blackCatSurprised: Hur reagerade du, om du minns och vill berätta?

Open ##1759332