Post #3959685

Jag tror jag kom på vad som retar mig mest med halvtidsshowen i fotbolls-VM. Normalt ägnas denna tid åt att reflektera, nyansera, analysera, sammanfatta och prognostisera. Vad ser du, vad tänker du, vad kan det innebära? Oavsett om det sker med andra eller inombords. Så mycket idag handlar om att eliminera den typen av tänkande. Håll i stället hjärnan oupphörligen sysselsatt med dopamin och endorfiner så att folk förblir loja och sävliga. Detta gör att jag drar paralleller till Neil Postman’s verk ’Amusing Ourselves to Death’. Postman argumenterar bland annat för att ’Du Sköna Nya Värld’ ligger närmare verkligheten än Orwells ’1984’. I Huxleys vision medicinerar människor sig själva till lycka och salighet, vilket gör att de helt frivilligt offrar sina rättigheter. Postman kritiserar bland annat television som bärare av kunskap. Fotbollen ÄR underhållningen som fansen är där för att se. Jag funderar också på hur det skulle se ut om jag ser Così fan tutte på Kungliga Operan och efter första akten cyklar det ut clowner på enhjulingar för att stå för pausunderhållningen. När operan är slut drar en ståupp-komiker igång som ett 30-minuters avslut på kvällen. Läckert. Tänkfientligt.