Post #320438

I dag trillade den i golvet och gick sönder - min absolut bästa kaffemugg. Något med utformningen av kanten gjorde att den var överlägset godast att dricka ur. Den var oxo ett fysiskt minne från en tjejkompis som i viss mån var "the one who got away" men samtidigt inte - för det tycker jag implicerar att man tror att den personen på något sätt skulle varit ett "bättre" val än den partnern man istället valde livet med. Mitt liv hade varit så otroligt annorlunda om jag hade sagt den sista meningen i det frieri jag påbörjade dock, eller accepterat inviten till sängen senare samma dag. Annorlunda, men inte alls lika fantastiskt som det jag levt, och lever. 27 år fick vi tillsammans. Jag saknar muggen redan.